Harry – vårt älskade måndagsexemplar…
Man brukar säga att livet inte är en dans på rosor, och för en del är detta tyvärr en smärtsam sanning…
Vår Harry hade en tuff start i livet och sen fortsatte det så ganska länge. Han kom till katthemmet juni 2008 med mamma och två syskon. Harry var då ca 4-5 veckor och var mycket sjuk. Han och hans bror (syrran var märkligt nog frisk) såg gräsliga ut i ögonen och var genom förkylda. Vi trodde inte de skulle klara sig men kämpade på med flaskmatning och mediciner, som tack och lov hjälpte.
Deras mamma var ingen kärleksfull mor, utan ignorerade i stort sett sina små. Hon lät dem ligga nära sig men diade dem inte klokt och tvättade dem aldrig, vilket bidrog till att Harry med bror var oerhört smutsiga. Även här gick syrran märkligt nog fri, hon var alltid ren. Till mammas försvar ska väl sägas att hon var en skygg hona och med all säkerhet väldigt stressad hos oss.
I vilket fall repade sig Harry från sjukdom men växte dåligt. Han var/är krum och knotig och har anmärkningsvärt långa bakben. Harry var dessutom kryptokid, d.v.s. han hade en av testiklarna i buken. När han skulle kastreras upptäcktes att han inte fällt mjölktänderna som brukligt och detta hade lett till en infektion i munnen. Tänderna och testiklarna plockades bort och det blev medicin i 14 dagar.
Stackars Harry var så ynklig efter operationen men repade sig snart. Vi tyckte dock att han fortsatte äta dåligt. Han kom alltid när det serverades mat men åt sällan. Det blev ytterligare besök till veterinär med provtagning och flera mediciner provades på hans fortsatt infekterade mun, man tog även bort halsmandlarna om det skulle vara de som spökade. Han blev lite bättre efter det, men munnen fortsatte att vålla honom problem.
Till slut togs beslutet att Harrys tänder skulle
dras ut, då skulle den till synes kroniska tandköttsinflammationen försvinna. Detta gjordes i två omgångar och efter det fick vi en ny Harry.
Äntligen kunde han äta klokt utan smärta! Han fick allt han ville ha och som han åt, det var en fröjd att se. Vi kunde se att Harry äntligen blivit en lycklig och lekfull kisse. Sina hörntänder har han kvar annars är alla tänder borta men det vållar honom inga bekymmer. Nu slipper han ha ont och lägger sakta men säkert på sig. Han har blivit lite bortskämd och får extra gotter varje dag, vilket han också förväntar sig. Han står vid grinden varje morgon och väntar, efter frukost blir det en stunds lek och då skuttar han lyckligt efter bollar på sina lite för långa bakben. Det är en glädje att se Harrys förändring från en kroniskt sjuk kisse till en lycklig spelevink och vi hoppas och tror att han faktiskt nu ska få dansa på rosor…
/Marie G
