Babben - från skyggis till kelis.
Första gången jag såg Babben var våren 2006 när hon togs in på katthemmet från en koloni på norra Gotland. Hon var då snuvig och hade en luftrörsinfektion. Dessutom var hon högdräktig och i maj födde hon två välvuxna kattungar. Babben visade sig vara en supermamma och när ungarna flyttade blev hon lite smådeppig. Det var så den moderslösa Bizett kom in i bilden. Babben tog Bizett under sitt beskydd och gav henne den extra trygghet hon så väl behövde.
När sen Bizett flyttat hem till mig i oktober 2007 blev Babben deppig igen. Hon låg mest i sin stol och sov, åt och blev småtjock. Jag blev tillfrågad om jag ville ta och göra ett försök med att ta hem henne, och jag tänkte att varför inte. Så kom hon då hem till mig och fann sin lilla Bizett med en gång. Gissa om båda kissarna blev glada. Min gammelkatt Simba gick omkring och tittade men accepterade Babben ganska snabbt ändå.
Babben var väldigt försiktig och smög längs väggarna och gömde sig i början. Bizett lockade fram henne och visade henne att hon inte behövde vara rädd. De låg tillsammans och sov och tvättade varandra. Efter någon månad fick jag för första gången närma mig henne lite försiktigt och så småningom spann hon lite tyst när jag klappade henne. Hon gjorde hela tiden framsteg och sen kom den dagen då hon började sova hos mig i sängen, Hon sökte alltmer upp mig och så en dag släppte allt.
Idag buffar, knuffar, kurrar, spinner hon HÖGT, visar magen och vill bara ha mys och gos i STORA portioner. När jag sätter mig i soffan kommer hon joggande, ger ifrån sig ett högt PURRRRRR och hoppar upp till mig och buffar uppfordrande. ”Klappa mig matte”! Simba sitter bredvid mig på andra sidan – men han tar det lugnare, sätter en tass mot min arm; ”Hej matte här är jag”.
På golvet leker Bizett med en pingisboll, hon är en riktig liten Zlatan när det gäller bollar, helst leker hon med dem under min säng på morgnarna. Simba hoppar ner och springer mot ytterdörren – det är dags att ta en liten runda i trädgården. Släpper ut honom och går tillbaka till Babben. Hon kelar och gosar och ramlar ner ur soffan ett par, tre gånger. Bizett springer mot yt¬terdörren – hon lyssnar, jamar. Jag reser mig och går och öppnar, mycket riktigt där sitter herr Simba. Han går in, nöjd med sin kvällsrunda. Kvällen slutar med en trött matte och tre nöjda belåtna katter i soffan. Babben har utvecklats från att ha varit en katt som inte visade så mycket av sin per¬sonlighet på katthemmet till att verkligen visa hur go och gullig hon är. Hon är ett levande bevis på att en skyggis också kan utvecklas till en rikig kelis!
Kristina
